Några ord.
Jag är full. Fullare än på jävligt länge. Men inte full på det sättet ni tänker nu. Och nu tänker ni säkert att ni undrar vad jag menar. Såhär är läget. Jag är full, otroligt full, men inte utav alkohol utan av kärlek.
Kärlek har blivit ett nyckelord i min vardag och jag känner ingen press, trots att jag kanske borde. Jag tar det lugnt och försöker göra det bästa av situationen istället för att få panik och få marken att falla under mig. Det har varit så jobbigt nu i vår, jag har fallit och bara rest mig halvt för att falla igen, men nu börjar allt falla på plats. Det är inte perfekt, jag tror inte mitt liv någonsin kommer bli perfekt. Jag tror inte ens perfekt finns, det är inget ord ens. Men jag lever, jag skrattar, jag ler. Jag mår bra mer än vad jag mår dåligt och det är värdefullt. Självklart kommer de där dagarna som är fyllda av ångest, ledsamhet, fall och hjälplöshet, jag har varit inne i det så jäkla länge och det är svårt att komma ur. Jag går igenom dagar då jag vill skada mig själv, då jag vill gräva ner mig i en grop och aldrig mer komma upp. Det är dagar då jag gråter och skriker och inte orkar mer. Men de dagarna är färre nu. Jag kan äntligen se att jag också får vara glad och lycklig. Jag är inte mer än mänsklig, men mina jobbiga dagar är färre och jag är lycklig. Jag är full av kärlek, lycka, glädje. Jag är full, men inte av alkohol.
Ögonblick av kärlek, fångade på bild.
Har du något kärleksfullt minne du vill dela med dig av? :)
(vet att det är minst 10 som tittar in varje dag, så kom igen dela med er lite av era minnen!)
Kärlek har blivit ett nyckelord i min vardag och jag känner ingen press, trots att jag kanske borde. Jag tar det lugnt och försöker göra det bästa av situationen istället för att få panik och få marken att falla under mig. Det har varit så jobbigt nu i vår, jag har fallit och bara rest mig halvt för att falla igen, men nu börjar allt falla på plats. Det är inte perfekt, jag tror inte mitt liv någonsin kommer bli perfekt. Jag tror inte ens perfekt finns, det är inget ord ens. Men jag lever, jag skrattar, jag ler. Jag mår bra mer än vad jag mår dåligt och det är värdefullt. Självklart kommer de där dagarna som är fyllda av ångest, ledsamhet, fall och hjälplöshet, jag har varit inne i det så jäkla länge och det är svårt att komma ur. Jag går igenom dagar då jag vill skada mig själv, då jag vill gräva ner mig i en grop och aldrig mer komma upp. Det är dagar då jag gråter och skriker och inte orkar mer. Men de dagarna är färre nu. Jag kan äntligen se att jag också får vara glad och lycklig. Jag är inte mer än mänsklig, men mina jobbiga dagar är färre och jag är lycklig. Jag är full av kärlek, lycka, glädje. Jag är full, men inte av alkohol.
Ögonblick av kärlek, fångade på bild.
Har du något kärleksfullt minne du vill dela med dig av? :)
(vet att det är minst 10 som tittar in varje dag, så kom igen dela med er lite av era minnen!)
Kommentarer
Trackback
