Livet utanför luckan -

Hej Allihopa! Therese här! Jag skäms lite, har inte skrivit överhuvudtaget sen vi tog studenten.... Fy mig! Men iaf, sen vi slutade så har jag bara jobbat, jobbat och så har jag jobbat också! Man är lite sliten, men samtidigt glad att få in lite pengar som man kan göra någonting roligt för! I Juni hände det mycket grejer, det var först Gnestadagen med mycket folk som man inte sett på länge, sen var det utgång på kvällen med asbra musik och fin fina killar på plats...!:D
Sen var det dagen med stort D! Studenten!!!!! Tack alla för att ni gjorde den dagen minnesvärd!!:D Sen fyllde jag år.. asså man börjar ju bli uppåt åren nu alltså?? Heelt sjukt! Sen så var det ju Midsommar! Hoppas att ni hade det lika tevligt som jag hade den dagen.. Först var det sill och potatis med familjen och bara mys, sen blev det grillning med vänner och sist dans med en massa människor! Awesome day!

Sedan idag hände en jäteunderlig sak...
Innan jag skulle åka och jobba, så skulle jag åka till återvinningen och slänga massa saker, sedan så skulle jag till affären och panta flaskor och burkar och handla det jag behövde... Då ringer min morfar och säger att han hört på polisradion att en person har blivit påkörd praktiskt taget utanför affären. Jag springer ut och kollar, men jag såg ingenting.. Så jag brydde mig inte mer om det. Sen så ringer min mamma, och såhär lät konversationen:

Mamma: Det är någon som har blivit påkörd av tåget i Björnlunda.
Jag: Skämtar du?
Mamma: Nej, jag skämtar inte.

Och innan jag vet ordet av så åker en brandbil, polisbil och ambulansen förbi affären. Då inser jag att någonting faktiskt har hänt. Jag blir helt kallsvettig och mår illa, pga att Björnlunda är ett så litet samhälle där man känner ALLA! Så jag blir ju jätteskraj och vill veta vem det är... För sannolikheten att någon överlever en sådan sak är minimal...

Men jag får samla mig och åka till jobbet... Jag är där någon timme, för jag behövdes inte så jag fick åka hem..

Och några timmar senare efter olyckan så får jag veta att det var lokföraren sjäv av tåget som larmade att han hade kört på något, eller någon men han vet inte.. Och samtidigt får jag veta att sökningsarbetet efter den påstådda överkörningen inte har gett något resultat. man har inte hittat någonting, inte ett enda spår. Och i skrivandets stund så vet jag ingenting mer.. Vilket är jätteläskigt, man vill ju veta om det var någon som förolyckades eller om det var något helt annat? Ovissheten är värst! 

Så har Juni månad och idag sett ut för min del.. Jag ska försöka bli bättre på att uppdatera mig!! Jag lovar!
Ha det bra i värmen!!:D 

Over and out/ Therese