finns inga ord, men jag försöker ändå.
Studenten var helt otrolig, kan inte finna några ord att sätta på den känslan. Det hände så mycket och allt på en dag.
På morgonen fick jag, Jessika och David skjuts av min pappa hem till Wille. Hos Wille hade vi champangefrukost, och det var riktigt kul, härligt, trevligt. Alla bra ord man kan säga. Efter frukosten gick hela klassen i samlad trupp (förutom jag och Tess som åkte bil bakom alla) till skolan. I skolan samlades vi i klassrummet och skrev klart i mössorna, vi hade börjat hemma hos Wille. Fotograferingen var 10.25 för vår klass och 11.15 så hade vi vår allra sista lunch på Igelstavikens gymnasium. 12.50 började vi marschera mot amfiteatern bakom skolan och väl där så hade vi "utspringet". Vår klass fick springa upp på scenen som tvåa, med samma poäng (22) som NVID. Efter att alla klasser sprungit ut så gick jag, Tess, Jessika, Carro, Angelica och Camilla upp på scen och sjöng.
När vi skulle till flaken var det kaos. Vårat flak var trasigt och skulle inte komma dit. Alla var ledsna, arga och besvikna. Vi skulle åka med OP, men så kom inte deras flak heller. En i klassens pappa ringde och pratade med företaget som vi hyrt flaket av och vi ska få våra pengar tillbaka. Sen kom ett flak som vi och OP skulle åka med så vi åkte med. Efter drygt en timme fick Jessika en glasbit rätt upp i foten och blodet SRUTADE. Galet. Vi stannade på centralen och min morbror körde oss till akuten, de andra åkte vidare. På akuten var det LÅNG kö så vi ringde "våra" brandmän och vår lärare kom och hämtade Jessika så hon fick följa med till station och bli omplåstrad så hon slapp sitta på akuten i flera timmar : )
Slutskivan var galen. Mycket folk, bra musik och otroligt mycket känslor. Glada att vi tagit studenten, ledsna för att vi kommer sakna varandra, vi kommer inte längre träffas efter helgen, eller imorgon, eller efter lovet. Inte som RMID. Men vi kommer ändå alltid vara RMID.
Tack för de här tre åren fina människor! <3
På morgonen fick jag, Jessika och David skjuts av min pappa hem till Wille. Hos Wille hade vi champangefrukost, och det var riktigt kul, härligt, trevligt. Alla bra ord man kan säga. Efter frukosten gick hela klassen i samlad trupp (förutom jag och Tess som åkte bil bakom alla) till skolan. I skolan samlades vi i klassrummet och skrev klart i mössorna, vi hade börjat hemma hos Wille. Fotograferingen var 10.25 för vår klass och 11.15 så hade vi vår allra sista lunch på Igelstavikens gymnasium. 12.50 började vi marschera mot amfiteatern bakom skolan och väl där så hade vi "utspringet". Vår klass fick springa upp på scenen som tvåa, med samma poäng (22) som NVID. Efter att alla klasser sprungit ut så gick jag, Tess, Jessika, Carro, Angelica och Camilla upp på scen och sjöng.
När vi skulle till flaken var det kaos. Vårat flak var trasigt och skulle inte komma dit. Alla var ledsna, arga och besvikna. Vi skulle åka med OP, men så kom inte deras flak heller. En i klassens pappa ringde och pratade med företaget som vi hyrt flaket av och vi ska få våra pengar tillbaka. Sen kom ett flak som vi och OP skulle åka med så vi åkte med. Efter drygt en timme fick Jessika en glasbit rätt upp i foten och blodet SRUTADE. Galet. Vi stannade på centralen och min morbror körde oss till akuten, de andra åkte vidare. På akuten var det LÅNG kö så vi ringde "våra" brandmän och vår lärare kom och hämtade Jessika så hon fick följa med till station och bli omplåstrad så hon slapp sitta på akuten i flera timmar : )
Slutskivan var galen. Mycket folk, bra musik och otroligt mycket känslor. Glada att vi tagit studenten, ledsna för att vi kommer sakna varandra, vi kommer inte längre träffas efter helgen, eller imorgon, eller efter lovet. Inte som RMID. Men vi kommer ändå alltid vara RMID.
Tack för de här tre åren fina människor! <3
Kommentarer
Trackback
